BellyButt

Välkommen ombord på livets berg-o-dalbana, real-life-tycoon! De flesta vet inte ens om att livet är en berg-o-dalbana, de åker med och sitter lugnt utan att ens hålla i sig, eller skrika. Andra fattar snabbt att livet är livsfarligt, och ber att få stiga av, men det är ingen bra lösning, det gör ont att gå av i farten, riktigt ont faktiskt. Vi som fattat att det går upp och ner, sitter ner och håller oss i vagnen. Fast ibland så glömmer man att man är i en framrusande tingest som åker upp och ner, och slänger hit och dit. Lyckokänslan när man är högst upp och magkittlet när man åker ner är härlig! Men när det går ner och man inte riktigt hängt med, då är känslan annan, en känsla av maktlöshet, rädsla för vad som ska komma att hända. Eller i en mörk tunnel, du har ingen aning om vart det bär, blir det kul eller blir det skräck?

Livet är likadant, det går sin lugna lunk i vardagen, inget särskilt händer, du åker lite upp och ner, lite svänger det, men gemytligt på det hela taget. Plötsligt dyker tunneln upp, ooops, vilket mörker, och så bär det rakt ner i känslokällaren! Har varit här förr, men kan inte hantera det likadant denna gången som senast, minns inte vart det bar hän, höger eller vänster? Lite skrik och väsen, det känns bättre men ändrar inte speciellt mycket, det fortsätter vidare utan kontroll. Så plötsligt ser du ljuset i slutet av tunneln, och visst var det ändå rätt kul att sitta där och skrika? Men du kanske vill vänta lite tills nästa gång, vara lite mer förberedd? Och hur förbereder man sig på det oväntade? Räkna med det bästa och förbered dig för det värsta! Jo det funkar kanske, men inte alltid. Det bästa är  kanske att inte åka ensam, att ha nån annan med, nån vuxnare, mer erfaren kanske? Eller ett gosedjur?

Jag åker i min real-life-tycoon, har ju åkta ganska länge och inbillar mig att jag kan hantera och styra den, och det går väl sådär, men inte helt. Grejen är att fatta att man åker, och att det faktiskt går att påverka färden, även om det inte går att backa så går det iaf att ha rätt inställning. Att med förväntan gå in i det okända, att inte döma, att med öppna sinnen möta varje tunnel och krök, att våga ge sig hän och lita på sin känsla, men framförallt att ha den där alldeles speciella personen vid sidan om gör resan mycket behagligare, om än lika oförutsägbar....

Du behöver ingen biljett, du är redan med på och en del av resan, go with the flow!!

BB, konduktör, passagerare och förare på min egen real-life-tycooon!