Joyride!?

Välkommen ombord på livets berg-o-dalbana, real-life-tycoon! De flesta vet inte ens om att livet är en berg-o-dalbana, de åker med och sitter lugnt utan att ens hålla i sig, eller skrika. Andra fattar snabbt att livet är livsfarligt, och ber att få stiga av, men det är ingen bra lösning, det gör ont att gå av i farten, riktigt ont faktiskt. Vi som fattat att det går upp och ner, sitter ner och håller oss i vagnen. Fast ibland så glömmer man att man är i en framrusande tingest som åker upp och ner, och slänger hit och dit. Lyckokänslan när man är högst upp och magkittlet när man åker ner är härlig! Men när det går ner och man inte riktigt hängt med, då är känslan annan, en känsla av maktlöshet, rädsla för vad som ska komma att hända. Eller i en mörk tunnel, du har ingen aning om vart det bär, blir det kul eller blir det skräck?

Livet är likadant, det går sin lugna lunk i vardagen, inget särskilt händer, du åker lite upp och ner, lite svänger det, men gemytligt på det hela taget. Plötsligt dyker tunneln upp, ooops, vilket mörker, och så bär det rakt ner i känslokällaren! Har varit här förr, men kan inte hantera det likadant denna gången som senast, minns inte vart det bar hän, höger eller vänster? Lite skrik och väsen, det känns bättre men ändrar inte speciellt mycket, det fortsätter vidare utan kontroll. Så plötsligt ser du ljuset i slutet av tunneln, och visst var det ändå rätt kul att sitta där och skrika? Men du kanske vill vänta lite tills nästa gång, vara lite mer förberedd? Och hur förbereder man sig på det oväntade? Räkna med det bästa och förbered dig för det värsta! Jo det funkar kanske, men inte alltid. Det bästa är  kanske att inte åka ensam, att ha nån annan med, nån vuxnare, mer erfaren kanske? Eller ett gosedjur?

Jag åker i min real-life-tycoon, har ju åkta ganska länge och inbillar mig att jag kan hantera och styra den, och det går väl sådär, men inte helt. Grejen är att fatta att man åker, och att det faktiskt går att påverka färden, även om det inte går att backa så går det iaf att ha rätt inställning. Att med förväntan gå in i det okända, att inte döma, att med öppna sinnen möta varje tunnel och krök, att våga ge sig hän och lita på sin känsla, men framförallt att ha den där alldeles speciella personen vid sidan om gör resan mycket behagligare, om än lika oförutsägbar....

Du behöver ingen biljett, du är redan med på och en del av resan, go with the flow!!

BB, konduktör, passagerare och förare på min egen real-life-tycooon!

My ass!!

Hello lovely! Kan ju skriva så eftersom jag bara har en identifierad läsare, my little fetto! Ont i rumpan av hästskumpandet fortfarande, hur ska det gå när jag ska rida Islandshäst i fjällen? Eller åsna i Grekenland? Kankse bäst att ta bussen.

Haft en givande dag, du vet en sån där dag när man i början tror att man är efter, men senare fattar att man egentligen är före. Du har nog haft en sådan dag nån gång du oxå. Livet rullar på så smått här för övrigt oxå, försöker finna glädje i det lilla. Fast det regnar och ruskar och mitt bakljus på cykeln inte fungerar så ser jag ljuset i tunneln, eller om det är en tunnel i ljuset? Det sägs att när man har en ndu, näradödenupplevelse, så ser man en tunnel. Hoppas att det inte är den tunnelen jag ser, utan ett ljus i en glad tunnel! A tunnel of love! Som farbror Bruce säger, han du vet som alla visste vem det var och som de unga nuförtiden sammankopplar med amerikanska inbördeskriget eller grottmålningar i Sahara.

Nej, nu ska jag packa ihop och se till att få kroppen i rörelse, får bara vara försiktig så att inte allt rör sig samtidigt, kan bli förödande för omgivningen. En gång svängde jag för fort och ramla rakt igenom en gipsvägg! Jäklar vad rädd de blev som satt och åt på andra sidan när jag kom farande så dammet yrde. Men det var god mat de hade, jag fick äta upp den, de andra ringde polisen.

Ha det så gott fettot mitt, du vet var min postlåda bor och jag håller alltid utkik efter dina röksignaler!

Från tunnelns mitt,

BB

Fett kul till häst!

Haflinger, smaka på det! Det är en hästras som släpar runt icke-ridkunniga danskar på Söderåsen. Stackarna, de går runt med dessa danskar som pratar sitt mäkliga tungomål, och hästarna fattar ingenting. Tänk bara, om hästen ska svänga, så sänger dansken  "dreja", hur ska hästen fatta det? Tur att hästarna kan rundan, och svänger efter eget huvud, utan danska kommentarer.

Nåja, hästen släpade runt min runda kropp oxå, kraken hade ju inget val. Dali hette den, precis som han konstnären, fast min Dali var en hona, ett sto. Hon asade runt mig och mörade skinkan på mig när vi skulle lätt-trava, ha! Lätt var det inte, upp - ner, upp-ner, jag var inte i takt en enda gång, det blev ner - studs upp, aj som fan, ner - studs upp, aj som fan, hela tiden! Galopp var lättare, bara stå upp och hålla i sig, huj vad det gick, eller det kändes så iaf. Jag kom helskinnad tillbaka om än något öm i rumpan!

Näe, läggdax nu, måndag imorron, sov gott, och vill ni ha mer tips så hör av er!

BB

Kryssning

Hej folks! Har ni kryssat nån gång? Nu menar jag med båt alltså, riktigt stor båt! Det har inte jag heller, bara turat, men jag såg på TV hur det går till. Det börjar med att man står eller ligger i baren, den trevlige bartendern ser till att omvandla dina surt förvärvade pengar till berusning genom att se till att alkohol passerar din strupe på väg till huvudet. Och det konstiga är att den rinner först ner, men när man är mer än tillräckligt berusad, då rinner det upp igen! Hamnar det i näsan på den resan, då är det inte kul!

Nåja de som omvandlar pengar till berusning i budgetvariant, klarar del två, dansgolvet!!! Där kan man bära sig åt precis hus som helst, allt under samlingsnamnet - dans! Män kan inte dansa nyktra - heller. Musiken vägrar helt enkelt följa deras rörelser, rör de sig sakta så går musiken fort, ökar de tempot för att hinna ikapp så saktar musiken in, och så vidare. Inte förrän berusningen, dansen och alla intryck tagit över och de vilar lite på dansgolvet, då är de i takt med musiken, dvs då har musiken tystnat.

Del tre i TV programmet var fyllecellen, då har alla pengar runnit ner i strupen och blivit otrevliga, så för allas säkerhet låste de in de glada dansarna!

Hej för nu, tura försiktigt!!

BB

Sporlös...

Varit ute ett tag men nu e jag tebax! Har gjort slut på Guran, han blev jobbig med sitt tjat om levande föda, och fick spel när jag åt akvariefiskarna. Fattar inte varför, de var ju vid liv! Sprallade som bara den i magen, men smakade inget vidare, sumpigt och mycket ben.

Nej nu kör jag på frihand utan honom. Äter både levande och död mat, mina kanelbullar blev döbakade, men goda, jag åt upp alihop! Annars rinner livet på, kollade på nån serie om husmödrar precis. Lustiga människor, aldrig går de på toa, fast de dricker hela tiden, märkligt. Och de har så mycket för sig, bråkar, och vänsterprasslar, aldrig att de byter recept eller spelar TP. Som vanliga husmödrar gör. Nu tittar jag på några galna engelsmän som ska köra bil till Nordpolen, tokigt, men intressant, de fick se isbjörnar. Det har jag bara sett på Zoo, på skolresan i sexan, minns inte så mycket av det mer än att de var vita, eller smutsigt vita.

Nej nu ska jag sova, en dag i morron oxå. Simma lugn.

BB




RSS 2.0